Imorgon, lördagen den 2 juli, går Heda marken av stapeln. En gammaldags hantverksmarknad i vacker miljö.
Hoppas vi ses där!
En tjuvkik inför Konstrundan
Det är dagen före den 20e Konstrundan – Konst runt Omberg – drar igång och jag bjuder på en liten digital tjuvkik in i ateljén. Imorgon slår vi upp dörrarna kl 11.00 och då är du varmt välkommen in för ett ”analogt” besök!
Öppettider under helgen: torsdag till söndag kl 11:00 – 17:00
Välkomna till Konstrunda 26 – 29 maj
I år ett uppskjutet 20-årsjubileum!
Under Kristi himmelsfärdshelgen 2022, torsdag till söndag, öppnar jag liksom alla övriga i föreningen OMkultur våra ateljéer kl 11 – 17 varje dag. Det är vår årliga KONSTRUNDA, den 20:e i ordning.
Jag/vi hoppas på många besökare. Det brukar sammanlagt röra sig om flera tusen och i år blir säkert inget undantag. Boka in detta, jag tror inte du vill missa.
På OMkulturs hemsida finner du all nödvändig information.
Ombergsbygden öster om Vättern med Omberg, Tåkern, slätten, skogen och ljuset har alltid utövat en stark dragningskraft på människor. Här arbetar även idag påfallande många kulturarbetare som alla vill visa dig sina verk och berätta om sin verksamhet.
Vi utlovar alla besökare rika upplevelser och sköna intryck. Planera redan nu din resa i ett underbart landskap just när det är som allra vackrast. Ta gärna tillfället i akt att stanna några dagar. De flesta av bygdens näringsställen såsom vandrarhem, hotell och restauranger samarbetar dessutom med oss.
Årets folder för nedladdning hittar du här.
Välkommen, vi ses!
Oljemåleri i ateljén
Konstrundan närmar sig med stormsteg – som alltid. Och jag arbetar hårt med ett gäng återanvända dukar, målar olja av bara tusan, för att ha åtminstone något nytt till vernissagen den 26 maj.
I olika stadier står mina verk uppradade lite här och där. Så sitter jag där framför dem och funderar om fortsättningen; gillar läget och fortsätter eller förkastar och börjar om i en ständigt fortgående process.
Lungörten blommar
Nu och någon vecka framåt är den vackraste tiden på Omberg, tycker jag. Blåsipporna står kvar men döljs efterhand alltmer av vitsippsmattan. Här och där lyser lungörten bland uppstickande tandrot och skogsbingel, en vacker doldis i sammanhanget. Och snart slår bokarna ut! Bättre än så blir aldrig våren.
Tåkern idag
Årets första lövsångare i knoppande hägg, flytande stamknölar av växten sprängört, samt kanoten full av vasskärrlöpare blev resultatet av dagens besök vid Tåkern.
Några bilder från Eksjö
Fotograf: Christer Tilly
”Den lille på berget”
En av påskens promenader gick runt Höje på Omberg. Blåsippornas blom har snart kulminerat och då är vitsipporna snara med att ta över. Då vi gick där längs grusvägen i blomdoften hörde vi plötsligt ett försynt men idogt trummande i en utdragen och jämn taktvirvel, ibland med studs.
– Det är en mindre hackspett, meddelade jag, varefter alla började spana efter fågeln. Till slut hittade vi den på en grenknota högt uppe i en ask. Den trummade frenetiskt, flera gånger i minuten och vi kunde tydligt se hur huvudet vibrerade kraftigt när den spände näbben mot den torra tickan som fungerade som resonansbotten.
Vi ansträngde oss väldigt för att försöka fotografera hanen i sin blodröda keps, men avståndet gjorde tyvärr alla våra foton suddiga.
Gott då att hemma kunna ta till akvarellen för att höja upplevelsen till sin rätta nivå.
”Vårljus” har hittat hem
Så här skriver den nya ägaren:
Så glada över den här tavlan ”Vårljus”. En liten rödhake i en blåsippe backe. Vi älskar den mer och mer. Tack Gebbe Björkman för att vi fick köpa den.
Årets första sädesärla
Den satt plötsligt där på tegeltaket vid Stugan. Och som så ofta var det att jag hörde den, som det första; det där vårligt fina ärlekvittret, väldigt typiskt. Jag vände mig bort från björkarna där jag höll på att klippa ris till påsk, spanade mot ljudet och sökte med ögonen efter årets första sädesärla.
Den satt i solen vid nockkanten och putsade sig på bröstet, sen spanade den runt lite och fortsatte därefter med bestyren, då och då lätt ”zirpande”, som för att berätta att den tänkte bli kvar vid sin tilltänkta boplats.
Alltid lika förväntad och efterlängtad, som ett första säkert vårtecken, ger sädesärlan också besked om att ännu ett år har gått, ett år med min ständiga trängtan efter upprepningens tjusning i form av dess skepnad på tegeltaket.