Nobeluppdraget

Här kan du följa resan under de tre år som jag hade det mycket hedervärda uppdraget, att utföra Nobelprisdiplom i Kemi (2010), Fysik (2011) och Ekonomi (2012).

April månad 2010

Jag är vid Stocklycke för att leverera varor till Naturum då mobilen ringer. En kvinna som heter Clarie Reistam presenterar sig som akademisekreterare på Kungliga Vetenskapsakademien. Därefter bryts samtalet p g a känd telefonskugga. Hon försöker ringa igen men misslyckas, varvid jag till min vän Lars som står bredvid säger: “Jaha du, nu ringde dom från Kungliga Vetenskapsakademien. Nu ska du se att jag har missat Nobelpriset”.

Hemma i ateljén igen väntar ett meddelande i telefonsvararen. Clarie Reistam ber mig ringa upp.

Jag ringer upp och får efter presentationen upplysningen att man från Kungliga Vetenskapsakademien undrar över om jag är intresserad av att medverka i att göra konstverk till Nobeldiplom. Jag svarar naturligtvis JA och säger att man väl knappast tackar nej till ett sånt erbjudande, varvid Clarie svarar Nej – det gör man väl knappast. De är ett stort hedersuppdrag.

Vi bestämmer att akademisekreteraren Clarie Reistam tillsammans med akademirådet Per Hedenqvist ska komma till mig i ateljén för att närmare bekanta sig med mig och utröna fortsatta möjligheter för medverkan.

Maj månad 2010

Flera veckor har gått. Jag har inte hört något mer från akademien och jag undrar om det hela verkligen är sant och riktigt. Men jag laddar med kaffe och ny hängning av konstverk i min ateljé och hoppas att jag inte har drömt.
Kl 11 kommer de båda. Vi dricker kaffe och talar om förutsättningarna. Clarie och Per går runt i ateljén och studerar min konst, varefter de uttrycker sin positiva inställning till fortsatt samarbete. De har fått bekräftat att jag är den som de har hoppats på.

Clarie säger att det knappast kommer att ändras utan det brukar vara så gott som klart att den konstnär de båda föreslår för akademiens Ständige sekreterare och hans stab, brukar det bli.
“Åk du hem med en flaska champagne och skåla med hustrun. Sen hör vi av oss med det definitiva beslutet inom en vecka”, säger Claire.

Början av juni månad 2010

Jag är kallad till Akademien, där jag får träffa de två konstnärer som sedan tidigare är inkopplade i projektet samt Ständige Sekreteraren professor Gunnar Öquist. Vi samtalar om förutsättningarna för medverkan. Regler och tidsplaner är strikta! Därefter äter vi tillsammans en god lunch. Jag är upprymd och mycket lycklig!

Juni, juli och augusti månad 2010

Mitt arbete är igång. Huvudmässigt menar jag. Jag funderar, skissar och funderar igen. Jag måste vara beredd på att det kan bli upp till tre stycken pristagare – det är ofta det händer – och då måste jag ha en idé som håller för tre varianter av ett tema.

Bokbindaren Ingemar Dackéus sänder mig provet på inbindningslädret. Det är verkligen knallrött. Huva! Denna röda färg styr mitt tänkande mer än jag vill och de första idéerna och skisserna går verkligen åt det hållet.

Jag arbetar med givna förutsättningar. Uppdragsgivaren har valt mig för mitt landskaps- och naturmåleri. Det är inom denna ram jag ska hålla mig. Inte något annat experimenterande just nu alltså. Jag lämnar direkt tankarna på något slags porträttmåleri av fåglar, djur eller växter. Jag vill beskriva landskapet – mitt landskap – min vackra hembygd och jag har möjligheter att göra det i tre år framåt. Jag tänker på Omberg, Tåkern och Vättern. Det blir min idé. Och jag tror jag börjar med Omberg.

Början av september månad 2010

Jag är på väg till Gotland för förberedelsearbete inför de tre stora A1 – reservatsskyltar som jag ska göra till Länsstyrelsen på Gotland senare i vinter. Som med en förutbestämd mening är den första person jag ser inne i terminalen i Oskarshamn en bekant jag först undrar över. Han tittar tillbaka och därpå går jag över dit. Det är Jean-Louis Maurin, en av de två andra konstnärerna i Nobeldiplomsarbetet, han som ska göra fysikpriset i år.
Under tre timmars överresa diskuterar vi förutsättningarna och jag får mängder med tips och råd.

Det hela blir en mycket väsentlig erfarenhet för mitt fortsatta arbete och genast då jag återkommer hem till ateljén känner jag mig både säkrare och paradoxalt nog mera osäker. Tidspressen börjar anas och ångesten växer till liv. Men utan mötet med Jean-Louis hade jag nog skjutit det hela framför mig ytterligare en tid, men nu kommer jag snabbare “till skott” som tur är.

September månad 2010

Intensivt skissarbete pågår. Jag har åtminstone tolv tänkbara varianter mer eller mindre färdiga.

3 oktober 2010 – Kontraktsskrivning

Nu är kontraktet undertecknat, nu kan det offentliggöras. Alldeles nyss (3 oktober 2010) sände jag iväg det undertecknade avtalet till Nobelstiftelsen och på onsdag åker jag till Kungl. Vetenskapsakademien för att vara med på plats vid tillkännagivandet av Nobelpristagaren/tagarna i kemi år 2010.

Härefter har jag ett par intensiva veckor framför mig för att färdigställa målningen/målningarna till diplomets/diplomens vänstersida. I god tid till utdelningen i december måste förstås allt vara klart. Då ska kalligrafen ha gjort texten färdig till högersidan och allt skall vara vackert inbundet. Vad och hur mitt/mina verk skall gestalta sig är självklart en väl förborgad hemlighet som inte får avslöjas förrän Nobelprisen delas ut.

Det första avtalet som gjordes mellan mig och Kungl. Vetenskapsakademien
6 oktober.

Tillkännagivandet av kemipristagarna 2010

Stämningen är förväntansfull i Kungl. Vetenskapsakademiens pressal.
Pressalen på Kungliga Vetenskapsakademien är proppfull, verkligen knökad. Alla väntar på tillkännagivandet av årets Nobelpristagare i kemi.
Väntar gör även Hanna och jag. Vi håller oss i bakgrunden, sitter på stolar längst bak i salen under pampiga porträtt på berömda vetenskapsmän, och studerar allt som händer. Dotter Hanna har följt med för att “ge mig stöd”; ackrediteringen ordnades smidigt på plats. Jag själv är ju listad och förväntad – bara det!

Efter en kvart öppnas dörren och presidiet med Kungl. Vetenskapsakademiens ständige sekreterare kommer in och öppnar tillställningen. Stämningen är förtätad. Bredvid mig sitter ett team från japansk TV och Vetenskapsakademi. Har de möjligen fått något förhandstips.
– Nej, säger Toshiba-san, det blir nog ingen japan i år.

Blir det en två eller tre pristagare? Ett, två eller tre konstnärliga verk jag ska göra? Det är min primära undring i det hela. Runt omkring ser jag tidningar och media som intensivt följer presentationen med andra undringar och förväntningar i tankarna.

Tre pristagare! Två från USA, varav en med japanskt ursprung och en nationell japan därtill får kemipriset 2010 “för palladiumkatalyserade korskopplingar i organisk syntes”. Jag håller med helt och fullt. Det är rätt! Tre verk gäller! Stort har blivit än större. Vetenskapligt kort underlag presenteras, pristagaren Ei-ichi Negishi, knappt vaken, intervjuas. Och jag känner att något märkvärdigt kommer till mig. Det finns en klar koppling mellan mig och personen, berömdheten, som svarar på alla frågor där borta på andra sidan jordklotet. Det är bara det att han ännu känner till detta.

Det tre pristagarna presenteras. Jag är glad och stolt! Nästan lika glad som den japanska kvintetten. När jag nu ändå ska göra detta får jag göra det ordentligt. Efteråt går vi på lokal Hanna och jag och läskar oss med var sitt glas öl respektive vin. Det är en annorlunda dag. Och imorgon blir det hårdkörning i ateljén. Jag har ungefär fram till den 20 oktober på mig att avsluta de tre konstverk som ska pryda vänstersidan på nobeldiplomen i kemi 2010.

6 oktober – Tidningsartikel

faksimil Corren 6 oktober 2010

Faksimil Corren 6 oktober 2010

11 oktober – Ångest

Claire, min “navelsträng” till Kungl. Vetenskapsakademien ringer lämpligt om Nobeldiplomen..
– Är det du som har ringt? frågar hon.
Hon vet hur hon ska fråga utan att ifrågasätta och skapa oro.
– Nej, svarar jag, men det är bra att du ringer just nu.
– Jaså, hur går det för dig? Det börjar närma sig.
– Jag vet, jag har prestationsångest. Jag vaknar mitt i natten, kan inte sova, ligger vaken tills morgonljuset kommer och ångesten griper tag i mig; jag undrar om det duger, det jag gör, suckar jag.
– Jag känner igen det där, tröstar Claire. Det verkar komma över alla konstnärer som står inför detta. Jag vet sen tidigare. Men du klarar det. Det är jag helt övertygad om.

Jag smiter iväg en halvtimma till fiket för att få ro i huvudet. Roland gratulerar och undrar hur det går. Jag svarar knappt; vill absolut inte bli påmind.

– Men du, säger Roland. Känner man inte oro inför ett sånt där jobb, gör man säkert inget bra resultat. Du måste nog inse att det är nödvändigt med lite ångest just nu och sen blir det jättebra till slut. Eller …
Nej, okej, jag ska inte säga mer, avslutar han, jag ser att du inte vill prata om det..

Det är gott med allt stöd från familj och goda vänner. Men innerst inne är det endast resultatet på det där krävande akvarellpapperet som gäller. Endast jag själv kan utföra och rätt bedöma mitt arbete i en situation som denna.
Krav och ångest är ofta konstnärens tålmodiga följeslagare.
Men på något sätt, just nu nästan dolt därinne, finns ändå ett uns av förtröstan. Jag intalar mig hela tiden att jag klarar detta. Och egentligen finns det inte heller något alternativ.

Men tiden rinner mellan fingrarna som finaste Sandhammarsand …
… och jag tror att jag måste börja om på nytt.

14 oktober

Hej,
Tack för att ni skickade tillbaka de påskrivna copyrightavtalen så snabbt.
Jag skulle vara mycket tacksam för en kopia på er F-skattsedel. Det går bra att scanna in den och maila den till mig, eller att skicka en kopia med vanlig post. Det är dock ingen större brådska, jag förstår att ni är upptagna med ert arbete i nuläget. Tveka inte att höra av er om ni skulle ha några frågor.
Jag vill även passa på att påminna er om att ni sannolikt kommer att bli kontaktade av journalister med anledning av ert uppdrag. Vi har ingenting emot att ni gör intervjuer, och visar upp er konst, så länge ni inte visar upp konstverket till Nobeldiplomet. Skulle ni har frågor gällande media går det utmärkt att ringa eller maila mig.
Mvh, Jonna Petterson
Informatör/ Public Relations Officer
Nobelstiftelsen / The Nobel Foundation

20 oktober

Faksimil ur Östgötatidningens västra edition den 20 oktober 2010. Reportage av Pernilla Alsén.

Ett litet reportage i gratistidningen Östgötatidningen idag. Jag känner mig nöjd med reporterns verk – lite humoristiskt faktiskt.

7 november – “Nobel” närmar sig

Alltmer närmar sig evenemanget med Nobelprisutdelningen 2010. Det är ju så att vi först nästa år kommer att bli bjudna på själva Nobelfesten, Ulla och jag, men redan i år verkar det vara fullt tillräckligt med “jippon” för oss att få deltaga i.

Redan på torsdag åker jag upp till Kungl. Vetenskapsakademien för att lämna över de tre originalverken som jag har gjort för årets tre nobelpristagare i kemi. Samtidigt förväntas det av mig att jag därvid för den samlade “kåren” skall berätta om mina tankar och idéer runt verken, varefter en lunch äger rum med akademiens ledamöter och ständige sekreterare.

Idag ramlade dessutom en inbjudan ner i postlådan från Kungl. Vetenskapsakademien; till en Nobelmottagning den 7 december för att hedra 2010 års Nobelpristagare – inbjudna även Ulla och Gebbe Björkman. Det ska bli väldigt spännande att framför allt få möta de tre kemipristagarna som jag liksom har fått en personlig relation till.

Därefter är det champagne-balluns på kvällen den 9 december på Nordiska Muséet på Djurgården, denna gång i Nobelstiftelsens regi; också den naturligtvis för att hedra Nobelpristagarna. Den är jag också inbjuden till, dock utan hustru.

Vilken höst man har framför sig!

8 november – Lite kritik

Clarie ringer och meddelar att kalligrafen är upprörd. Hon har inte fått färgprover, såsom utlovat var, på mina tre akvareller.
– Nu är det ändå för sent, säger Clarie. Men jag har lovat att framföra det här till dig så att du vet vad som gäller till nästa år. Det är viktigt!

Och jag som trodde att mina tre påkostade repro och utskrifter av originalen kunde gälla för mera värt än halvbra kopior och kompletterande färgprover. Nu vet jag bättre. Och det känns lite kymigt i magen. Aldrig bra med negativ kritik om man inte lär sig något av den förstås – och det har jag nog gjort nu.

11 november

Jag befinner mig på Kungliga Vetenskapsakademien tillsammans med mina två konstnärskollegor Sture och Jean-Louis. Idag ska vi redovisa våra verk till Nobelprisen i kemi, ekonomi respektive fysik för akademiens ständige sekreterare Staffan Normark, akademirådet Per Hedenqvist och akademisekreterare Clarie Reistam.

Jag är lite tidig så jag sätter mig i “Nobelrummet” med en kopp kaffe och studerar några tidskrifter och böcker ur det spännande materialet i bokhyllorna innan det är dags för genomgången på våningen ovanför.
Allt går bra. Mina och de båda andra konstnärernas verk faller i god jord. Mitt egentliga arbete är över för i år. Nu återstår bara guldkanten.

13 november

Saxat ur Corren idag, med anledning av det slutförda arbete med Nobeldiplomen 2010.

faksimil ur Corren den 13 november 2010, reporter Gunilla Rech

7 december – Det är dags

… att åka till Stockholm och Nobelfestligheterna. Banketter på Kungliga Vetenskapsakademien och Nobelstiftelsen, Champagnesupé på Nordiska Museet, föreläsningar och massor av spännande möten.

13 december – Nobel avslut 2010

Efter en hel veckas Nobelfestligheter i Stockholm är jag åter hemma i ateljén, gräsligt förkyld och trött..

Jag lämnade kameran hemma och körde med mobilen. Dåliga batterier, mörka lokaler och knuffande trängsel medförde att kvaliten på bilderna blev därefter. Men alla möten finns där förvisso och jag känner mig upplyft och rikare idag.
Den första kvällen, på tisdagen, bjöd Kungliga Vetenskapsakademien in till vickning. Ulla hade också den stora äran att vara med. Det var en trevlig s k cocktail-mingel med vin och snittar.

Ulla tillsammans med professor Ei-Ichi Negishi

Alla “mina tre” kemipristagare fanns på plats och jag hade personliga samtal med dem alla.

Professor Richard F. Heck med fru.

Ulla hittade fram till en av de två nobelpristagarna i fysik – professor Konstantin Novoselov.

Jag missade tyvärr att få ett “se-bart” foto av professor Akira Suzuki men visar istället en bild av den kanske populäraste deltagaren under mingeln. Det är den rekordunge fysikpristagaren, Konstantin Novoselov, endast 36 år gammal. Runt honom var det hela tiden en mängd människor – inte minst en svans av unga och förväntansfulla damer..

Under onsdagen var det föreläsningar i Aula Magna på universitetsområdet. Jag var där i publiken och lyssnade till de tre kemipristagarna.

Professor Ei-Ichi Negishi underhåller. Han visade sig vara också en stor estradör som även fick publiken att skratta..

På torsdagskvällen innan själva Nobeldagen, var jag inbjuden till champagne-vickning på Nordiska Museet.

Mängder av människor gick uppför de många trapporna in i den pampiga entrén, passerade en noggrann identitetskontroll och check av inbjudningskort, skakade hand med Nobelstiftelsens ordförande Michael Sohlman för att mötas i en två timmar lång snitt-ätande och champagnedrickande röra av folk, kändisar, journalister samt tre konstnärer, en kalligraf och en bokbindare – alla delaktiga i de nobeldiplom som nobelpristagarna kommer att erhålla ur Konungens hand i morgon.

Framför allt till bordet där snittarna med Kalix-löjrom stod dukade hittade vi fram fler gånger:
Fysikdiplomets Jean-Louis Maurin, kalligrafen Annika Rücker, ekonomidiplomets Sture Berglund, nobeldiplomens bokbindare Ingemar Dackéus samt undertecknad.

Nästa år har både Jean-Louis och Sture lämnat diplomvärlden. Två nya konstnärer kommer att inbjudas, jag tar emellertid hand om ytterligare två år – 2011, fysik med fullkomlig medverkan alltså också Nobelfest med middag och slutligen 2012 lämnar även jag plats efter att ha genomfört ekonomiserien.

Nu lägger jag årets Nobelarbete till handlingarna och kommer inte att ägna det mera tid och kraft förrän det är dags någon gång i maj månad nästa år igen. Lite skönt faktiskt!

20 december – Nobeldiplomen
Nu har jag fått klartecken från Nobelstiftelsen att visa de tre nobeldiplomen som jag gjorde åt årets tre nobelpristagare i kemi.

Uppdraget från Kungliga Vetenskapsakademien och Nobelstiftelsen var, att jag skulle visa mitt måleri och konstnärskap. Det var genom detta redan kända skapande jag hade blivit utvald. Alltså var det från början “bestämt” att jag skulle göra något med Natur/Landskap.

Mina tre verk är akvareller, där temat varit Ombergs bokskog; en hyllning till mitt landskap och en kombination av gammalt och ungt – gamla träd och vårgrönska. Idén att visa motiv från min hembygd kändes självklar från första början. Att välja Omberg kändes också alldeles naturligt. Just valet av gamla bokar centralt i motiven uppenbarades för mig ganska sent i processen då två av pristagarna visade sig vara från Japan – ett land, en kultur, som är känd för att vörda “det gamla”.

Det finns en kronologisk ordning i serien och jag visar dem här nedan i just den ordningen.

Kalligrafen Annika Rücker har skapat textsidan och bokbindaren Ingemar Dackéus har gjort inbindningen i rött läder med guldtryck. Alla foton är tagna av Lovisa Engblom. Diplomet är sedan vackert inbundet av bokbindare Ingemar Dackéus.