På gång

En av påskens promenader gick runt Höje på Omberg. Blåsippornas blom har snart kulminerat och då är vitsipporna snara med att ta över.  Då vi gick där längs grusvägen i blomdoften hörde vi plötsligt ett försynt men idogt trummande i en utdragen och jämn taktvirvel, ibland med studs. 

– Det är en mindre hackspett, meddelade jag, varefter alla började spana efter fågeln. Till slut hittade vi den på en grenknota högt uppe i en ask. Den trummade frenetiskt, flera gånger i minuten och vi kunde tydligt se hur huvudet vibrerade kraftigt när den spände näbben mot den torra tickan som fungerade som resonansbotten.

Vi ansträngde oss väldigt för att försöka fotografera hanen i sin blodröda keps, men avståndet gjorde tyvärr alla våra foton suddiga.

Gott då att hemma kunna ta till akvarellen för att höja upplevelsen till sin rätta nivå.

Så här skriver den nya ägaren:

Så glada över den här tavlan ”Vårljus”. En liten rödhake i en blåsippe backe. Vi älskar den mer och mer. Tack Gebbe Björkman för att vi fick köpa den.

Den satt plötsligt där på tegeltaket vid Stugan. Och som så ofta var det att jag hörde den, som det första; det där vårligt fina ärlekvittret, väldigt typiskt. Jag vände mig bort från björkarna där jag höll på att klippa ris till påsk, spanade mot ljudet och sökte med ögonen efter årets första sädesärla.

Den satt i solen vid nockkanten och putsade sig på bröstet, sen spanade den runt lite och fortsatte därefter med bestyren, då och då lätt ”zirpande”, som för att berätta att den tänkte bli kvar vid sin tilltänkta boplats.

Alltid lika förväntad och efterlängtad, som ett första säkert vårtecken, ger sädesärlan också besked om att ännu ett år har gått, ett år med min ständiga trängtan efter upprepningens tjusning i form av dess skepnad på tegeltaket.

Den 19 april kommer jag till SPF i Eksjö för att hålla föredrag i ämnet ”Tåkern, skäggmesen och jag” – en berättelse till bilder om ett liv i närhet av en sjö och en fågel.

Den 21 april är jag i Jönköping i ett annat föreläsningsärende. Denna gång blir det med mitt bildspel ”Fåglar på mitt sätt”. Mer information kommer.

Till hösten blir det besök i Tranås med föredrag.

Är du intresserad av att boka ett föredrag till en arbetsplats eller en förening? Hör av dig så berättar jag mer!

Julia Dahlin hittade ett fågelbo. Är det från förra året och vem har gjort det? 

Om detta resonerade jag med Naturmorgons reporter Jenny Berntson Djurvall i direktsändning imorse.

Du hör reportaget här: Bofinkens välsvarvade bokorg – Naturmorgon | Sveriges Radio

Från programmets hemsida:

Fågelskådaren och konstnären Gebbe Björkman berättar att finkar gör fina korgar. Materialet och noggrannheten är ledtrådar till vilken art som byggt detta bo, upphittat av Julia Dahlin på Färingsö.

Trots att boet är i fint skick är det tveksamt om bofinkarna hunnit så här långt i häckningen. Men ett bo som påverkas utifrån lämnas och används inte. Då bygger finkarna hellre ett nytt.

En grönfink skulle använt mer grön mossa i konstruktionen. Bofinken har kamouflerat bygget med lav. För hållbarheten väver de in spindeltråd.

Under dagen tornar bymolnen upp sig över landskapet och släpar kjolar av gråblått snöfall som dock inte alltid når ner till backen. Vinden är vresigt kall och kommer med hälsning från Arktis. Nätterna bär hård frost med sig och blott i solen segar sig temperaturen upp över nollan dagtid.

Typiskt aprilväder alltså, skulle jag vilja säga, så där som man minns från nästan varje år att det brukar vara den här första veckan i månaden.

Mot kvällen kollapsar molnet släpper ner sin sista fallvindskjol och suddas bort så snabbt att man kan följa skeendet med blicken. Då blir det plats för natten – gnistrande stjärnklar och kall.

Nu är den klar – min oljemålning ”Ombergsvår” är färdig för leverans. Ett barn flyttar hemifrån.

Runt femton plusgrader med braskande sol och utan tillstymmelse till vind gör dagen idag, vårdagjämningen den 20 mars 2022, till en extrem, av för mig aldrig tidigare upplevd dignitet.

På Omberg sjöng årets första taltrast, trevande och lågmält, men vackert.

Hurra!

Konstrundan ”Konst runt Omberg” blir av i år under Kristi himmelsfärdshelgen 26 – 29 maj. Min blivande utställning i ateljén kommer jag att kalla ”återanvänt”. Gamla dukar blir som nya.

Här är ett exempel – ”Ombergsvår” 100 x 80 cm.

Boka in i kalendern redan nu, vi ses!

Runt omkring oss voltar viporna och sjunger lärkorna, men vi hör lite skraltigt både Janne och jag, så lärksången är inte som förr. Det vi hör väl däremot är alla gässen som betar överallt eller drar över i skränig flykt – en riktig kakafoni!

Plötsligt lyfter grågässen extra mycket kacklande och försvinner mot Ombergshållet. Över skogudden kommer ett brett vingflak glidande mot oss. Det är en havsörn, en fjolåring tycks det, som vinklar av från kursen och flyger tvärs över svämvattnet, förbi oss i perfekt profil inte mer än femtio meter bort och försvinner över mossen.

Men då har vi redan upptäckt den där andra havsörnen som sitter i en talltopp och spanar. Väckt av överflygningen bevakar den sitt borevir; inga ungar från förra året tolereras längre, inte ens de egna. Även på långt håll ser vi att det här är en gammal fågel, ljusbröstad och gulhuvad lyser den nämligen i solen.

Under tiden som vi njuter örn, passerar också en blå kärrhök väldigt nära oss. Det är en ung/hon-tecknad individ som efter ett varv runt om oss försvinner in bland träden på mossen.

Det blir ett kort men spännande besök vid Tåkernstranden denna ljuvliga vårdag, just när vintergäckens mattor lyser guldgula i Kylbergsparken.