Så har även jag svängt ner mot Tåkern för att ta del av den hökuggla som så lägligt och lämpligt har stannat upp i Tåkerns fältstations trädgård. Den har varit där några dagar redan men först idag blev det tid också för mig att göra ett kort, improviserat besök.
Kameran var kvar hemma i ateljén och med mobilen i skumrasket blev fotot inte mycket till övers. Men minnesbilderna sitter där, och tillbaka i ateljén transformerar jag dem till skisser i mitt ritblock – enkelt och grovt – men på riktigt. Ett skönt lyft.
Det är tre år sedan nästan på dagen som jag senast noterade hökuggla hemmavid. Så här blev porträttet och minnesbilden den gången.
